Redan vid två års ålder visade jag tecken på ett stort intresse för musik. Jo, det är faktiskt sant….Vi besök hos mormor å morfar (som under en tid själva var yrkesmusiker i diverse storjazzband) i Ruda, Småland, passade jag på att utnyttja den stora arsenal av kastrull å hushållsredskap som fanns tillgänglig, för att skapa min egen symfoni. Vad som anses musik är ju sedan ytterst individuellt…Tydligen var mitt bankande allt för intensivt å destruktivt för di gamle att ett trumset införskaffades beläget i ett ljudisolerat å avlägset utrymme. Good for them!
Intresset för höga å intensiva ljud å toner fortsatte sedan upp i åren. Vid 10-11 års ålder inleddes min skivköparmani. Till en början var det bara hip-hop som gällde. Efter att ha hört allas våran ”whigga” Vanilla ”Sherbert” Ice rappa om ”is” föll jag direkt. Jag tog reda på allt som fanns att veta om hip-hop å rapkultur som snart fick mig att skratta gott åt Vanilla’s tappra försök att bli svart. Jag gjorde allt för att skrapa ihop till de senaste släppen – dammsugning, gräsklippning å springpåg var några av de vanligaste sysselsättningarna. Sedan bar det av till Lund eller Malmö för att botanisera. Med mig hem hade jag alltid de råaste å mest våldsamma vinylerna. Det skulle vara vapen och fult språk, annars var det inget kul. Tyvärr fick musiken på skivorna komma i andra hand ;) Vissa plattor är dock klassiker idag vet jag – Geto Boys, Ice Cube etc…Men i och med att jag började spela i band å intresset för ”levande” musik i form av riktiga instrument kom mer i fokus kom mina influenser att bli något helt annat. Till en början var det bara Zeppelin som gällde med trumgurun Bonham i centrum sedan kom popen in i bilden – men det skulle givetvis vara power-pop, inget meseri här inte.
Därefter hade jag en tung country period – givetvis då ”outlaw” country med merle, jones å buck vid mickarna. Detta var väl någon gång på Gymnasiet tror jag. Fan, jag tror till och med jag gick så långt att hade mockajacka med indiansöm, Crocodile dundee hatt å ett passande bucklebelt under skoltid – shiiiiit!
Men så efter gymnasiet ändrades allt. En granne till mig introducerade ett band vid namn – Fugazi. Alright, va fan, det var ju detta jag hade letat efter. Dynamisk rock, inga regler, varierad sång – skrik ibland , lite halv snack ibland – allt med rytmen i fokus - in your face helt enkelt !! Eftersom jag alltid varit intresserad av att veta historiken bakom allt nytt jag kommer över (är förövrigt utbildad historielärare) - så blev det så även denna gång. Jag fick veta att Fugazi var en del av den nya vågen av amerikansk punk och underground rock som skapats vid slutet av 80-talet- och att bandet leds av två pionjärer inom den amerikanska hardcorescenen som inleddes i slutet av 70-talet och början av 80-talet. Nu öppnades mina ögon för Amerikansk hardcore – med band som Black Flag, Minutemen, Rites of Spring, Minor Threat, Fear etc etc etc . Så nu hade jag äntligen hittat vägen fram till punk –och hardcoremusiken, vilket fortfarande är min stora passion, framförallt den amerikanska.
Den inhemska punken är ett relativt nytt fynd för mig, kanske högst ett år gammalt. Jag köpte nyligen boken, ”The Encyclopedia of Swedish Punk 1977-1987” av Peter Jandreus. Detta är en grym bok för den nyinvigde som söker coola släpp men inte vet var dem ska börja. Här fick jag bland annat tips om samlingen ” the Bosse Sound” som för mig verkade ytterst intressant. Efter att ha kommit över ett ex. har jag nu bestämt mig för att ge en personlig liten recension, låt för låt, av denna punksamling:
Låt 1.Socialgrupp 3 – ”9-5”
Detta är en riktig rökare. Basic å klassiskt hit-igt. Kan hintas en viss ”Priest” influens i riffet efter refrängen.
2. Andra Sidan – ”Röda Rosor”
Detta är min stil. Tight lir med ”The Cars” syntarna i centrum. Power-popigt med lätta dark wave tendenser.
3-4. Järntvätt – ”Ålderskramp” och ”Hjärndöd”
Även detta ett band med syntar (hör ”Ålderskramp”). Men har en mer garagig ton. Lite mer åt The Sonic å Seeds än The Cars. Härligt grumligt med övermixad lead-gura.
5-6. Anti-Hund Mina - ”Hon är med barn” och ”Mammas Gosse"
Hårt å halv-snabbt med raspig sång å hockey-körer. Hardcore klassiskt. Härliga slingor på gura. Vågar sig på med ack-gura i ”Mammas Gosse” – innovativt. Lite D.O.A influenser.
7. Total Muzak – ”Salt i såret”
Härligt smygande å mystisk inledning med tuggande gura. Gött gitarrljud. Tjej-sången är helt ok, kanske inte min favvis. Gillar mixen med den sloppiga basen.
8. Spy Ja’ måste gå
Inspelat live. Relativt mediokert. Lite kängigt i känslan.
9. Helga Belta – ”Jag vill inte se våra barn”
Nu snackar vi. Garagigt i Sonics anda. Grym refräng. En stabil lead-gura som hela tiden backar låten. Snöar in på lite jazziga ackord mot slutet – king!
10-11. Pöbel Möbel – ”Dream World” och “Honeymoon with Satan”
Oi-punkigt. Rakt å enkelt - schysst prod. och punchig sång.
12-13. Mackt – ”Mat av plast” och ”Hasse Mattsson”
Nja, inte min favvis. Lite för naivt lir för min del.
14-16. Zeb & the Fast Ones – ”Akutvård”, ”Första klass”, ”2000 år”.
Detta gillar jag. Sammansvetsat band med låtarna i fokus. Cool sång och grym prod. En av mina favvisar!! Dessa grabbarna har vatt med förr….
17-18. Baader-Meinhof – ”Belsen” och ”Berlin”.
Avant-gardister med tydligt Andra Världskrigs tema. Fantastiskt ”quirkigt” å välarrat. Helt i min smak. Välsmort. Får in lite ack-guror i ”Berlin” som med sina surf å flamenco referenser ger en stämning av södern.
19. AMÖ – ”Att mörda en överordnad”
Schysst i all sin enkelhet. Gött sound med effektiv refräng.
20. DTR – ”Juicy fruit”
Cool inledning med en ostämd gura. Sedan är det fullt ställ. En av skivans snabbaste spår. Killarna hinner knappt med själva men ger låten charm.
21. Bad Bones – ”The Dynamiter”
Gillar låttiteln. Enkel å avskalad låt. Bra sångmelodi med schysst sångare.
22-24. Kurt i kuvös – ”Massmedia”, ”Dagens rätt”, ”Valet”
Bra ös. Halv snabb punk. Gött att har hela bandet deltar i sången. ”Dagens rätt” är en grym låt. Schysst trummis.
25-26. Meat Eaters ”No mercy” och ”No way”
Lite kängig hardcore. Gillar sångaren å gitarristen. Schysst helhets sound. Lite amerikansk touch.
27-28. RTS – ”Straff” och ”Allting försvinner”.
Detta är ball. Grymme snabbt. Lyssna på ”straff” – en klassisker! Arne Hägerfors…släng dig i väggen ;)
29-30. Zpamhead – ”Gå till ... och ”Repa inte Lacken”
Nja. Live. Rytmsektionen är inte riktigt med. Dock rätt cool gitarrist.
