Om Zeb and the Fast ones

av Ola ”Zeb”Antehag

Detta är historien om Zeb and the fast ones som jag minns den. Allt jag kommer att förtälja om har förhoppningsviss hänt och i någorlunda rätt ordning. Man skall ha i minne att det var över 17 år sedan Zeb and the fast ones var aktiva, så till er som tror er kunna historien bättre ber jag om  överseende.

Våren 1983 bildades Zeb and the fast ones av Bumba(trummor), Lärm(gitarr) Zeb(sång) och Martin Oi(bas). Samtliga medlemmar hade känt varandra sedan grundskola, utom Martin Oi. Med bara en handfull egen låtar samt en och annan cover gjorde vi våran live-debut sommaren 83 på en utomhus-gala i Valla. Med ungefär samma mängd låtar gick bandet för första gången in i Bosses-studio hösten 83 för att spela in vad som skulle bli våran första singel Raggare Beware. Efter detta följde en rad spelningar på hemmaplan. Särskilt minnesvärd var en spelning på Kvinnebygården då vi äntrade scenen utan gitarrist, inte värdens mest lyckade spelning men den uppskattades av de som vid denna tid gillade experimentell musik. Zeb and the fast ones lyckades även med konststycket att ta sig utanför Linköping.

Någon gång under vintern 83/84 bar det i väg till Stockolm och det kända spelstället Tre Backar. Vi var det sista bandet ut just denna kväll och arrangören bröt strömmen efter endast ett par låtar, inte vad vi hade tänkt oss precis. En spelning samma vinter i Jönköping resulterade i att vi fick möjligheten att vara förband till Peter and the test tube babies. Den 6 juni 1984 stod vi alltså på scenen på Jönköpings kulturhus för den största publiken vi någonsin skulle mötta. Om vi hade varit något äldre och erfarnare så hade vi säkert löst denna uppgift på ett bättre sätt, men som jag minns spelningen (eller det lilla jag minns) så manglade vi på som besatta och så blev resultatet därefter.

Nåväl, 1984 var ett härlig tid och till Jönköping kom många av den tidens storheter som Black Flag, GBH, Adicts och Johnny Thunders. Det var också den tid då den andra Fast ones singeln spelades in. Om det var på våren eller på hösten kan vi låta vara osagt. Värt att nämna om den andra inspelningen var att Bosse hade tröttnat på våran rejält tilltagna folköls konsumtion och gav oss istället rådet att dricka starksprit , då detta skulle resultera i en mindre mängd tomglas. På hösten 84 rekryterades även en andra gitarrist vid namn Finken. Finkens tid i bandet vart dock väldigt kortlivad. Låtskrivandet accelererade under hösten 84 vilket inte textförfattandet gjorde. Vid en spelning på anrika Arbis (som förband till Vibrators) så saknade säkert 3-4 låtar en ordentlig text. Detta fick till följd att jag och Martin Oi bytte roller. Jag började alltså spela bas och Martin började sjunga. Detta visade sig inte heller fungera och följden blev att  Martin lämnade gruppen våren 85. Själv kastade jag in handduken efter en utomhusspelning i Trädgårdsföreningen sommaren 85.

En vis man lär en gång ha sagt att vill man bli osams med sina kompisar så skall man bilda ett punkband. Precis detta hade hänt med Zeb and the fast ones. Personkemin kanske inte var den bästa från första början och faktumet att samtliga medlemmar hade skilda åsikter om hur seriöst man skulle se på saker och ting gjorde inte situationen bättre. Hur som helst vi var ett punkband i mängden, inte bättre eller sämre än någon annan och minnet av bandet lever fortfarande kvar i form av en bunt slitna singlar som då och då byter ägare på nog skivmässa. Vi hade våra stunder och jag minns fortfarande denna period med glädje.

Lev väl
 

Ola ”Zeb” Antehag  2001-06-18