Bra låt ... en sjysst titel helt i min smak .... Men jag vill nog ha ett filter här med. Ja deta var allt ... en helt ovetenskaplig resention av en som inte kan ett dyft om musik .... utan bara lyssnar.
Jag vill börja med att förtydliga att jag är ingen auktoriserad musikrecensent utan min bedömning är gjord utifrån spontana ingivelser som dykt upp då jag lyssnat på låtarna.
Min musikmässiga bakgrund är i kronologisk ordning följande:
Första musik minne .... tidiga Abba låtar .. Första skiva
som jag
tog till mig KISS ANAMAILZE, en skiva som håller än i dag.
Vidare så var jag inne på hårdrock många år
... detta övergick i punk och givetvis grunge, Nirvana var verkligen
stora. Därefter blev det äldre hårdrock och mycket club
musik, trance, tekno house. Men det finns ingen musik som ligger mig varmare
om hjärtat än hårdrock 73-80. Givetvis lyssnar jag på
klasisk musik åxå.
Det känns tråkigt att säga det men det är skivans bästa låt. Gitarr och basslingan är lysande. Sångaren har dock lite problem med att hinna andas, men i övrigt vill man bara höja. En tidig version av "Skruvmejsel plektrum" gitarr teknik.
Synten låter som något man fått i "happy meal". Gitarren tar sig, lite Zappa-solo över just gitarren. Refrängen är lite för snäll. Synd eftersom det finns potential.
Arga killar, sjysst fuzzgitarr i början, lite tysk syntgång
över det hela. Även sångaren drar tankarna till någon
syntgrupp från
Tyskland som inte vågar leva ut. Sångarens röst skulle
fungera i dag i någon Olle Jungström version.
Ingen hit................ men ändå fungerar på fest som vi brukar säga.
Skivans näst bästa låt, Härlig rivstart, pigg trummis, kass kör, takten påminner om den amerikanska gruppen offspring som har haft många hits. Lite lite Broder Daniel känsla (svensk grupp). Texten alltid aktuell, vare sig man vill ha barn eller ej.
1:a Gitarren påminner om en kall vinternatt. Sedan kommer resten av låten som ett gäng brutala skogsmaskiner. Jag gillar den.
Ingen direkt kommentar mer än att sångaren låter som hon som var med i "Nationalteatern" (svensk grupp).
Nä skärpning, för fan ryck upp er! Denna .... låt fungerar bara om det är mycket sent och om åskådarna är lika fulla som sångaren.
Börjar slött men växer lite härlig svart
70-tals inledning, sångaren ... lika så ... börjar rätt
kasst, men kommer och mot slutet
så är han ok.
Definitivt offspring ... Fast de kom först på 90 talet. Bra tempo men sångaren borde hålla sig till svenska ... ett tag till.
Black sabbath har visst inspererat introt ... ELLLER. Övrigt samma kommentarer som låt 10.
Hur fan kommer man på något sådant här??? nä gå in och repa ett tag till innan ni kommer ut och lirar.
se låt 12
Motorheads sångare ???? klar koppling. Annaras, tydlig bas, rätt ok låt faktiskt.
Bra ös Happy happy, ok gitarr definitivt tidstypiskt hårdrockssolo.
Den här är faktiskt bra, tidlös, skulle KANSKE funnka i dag med lite bättre, TYDLIGARE text.
Totte Walin på speed?????????
Nej nej ..... men ok då den blir bättre
Lite krampig men bra intro, Härlig sångare, låten
är lite "main stream" men den växer. Kan sångaren vara
från Norrland från
början??
De vill så mycket men ..... det blir liksom inget. Om man sorterar grabbarna lite så kanske man kan få ihop ett fritidsgårdsband.
Hyfsad låt bra intro tight trummis, Sångaren bör ta en rejäl kurs i engelska .... samt spotta ut tuggumit.
Trummisen jobbar likt en kuslprutesoldat i en rambofilm ..... fan bra jobbat. Sångarna hörs tydligt .... väldigt tidstypiskt
Bra upptempo i basen ... altid intressant med lite Glad punk ....
Jag blir Hungrig. Trummisen påminner om Helloweens
trummis ... fast utan baskaggar.
Körandet skulle platsa i vilken frikyrkokör som helst. låten blandar verkligen i musik stilar ... punk rock, lite proggtakter.
DESPERATION...... härligt .. Ett ben i punk ett ben
i Trach ??? jag vet inte gittaristen är i alla fall hårdrockare
.... inte fel
med lite blandning ... tyvärr ingen riktigt medryckande refräng.
Ett intro som påminner om introt på någon
skräckfilm på 80talet. Låten tänder aldrig riktigt
men gitarren jobbar bra och det är
nestan ett KISS/YNGVE MALMSTEN solo på mitten. Detta är
en låt för de invigda ... inget för slölyssnaren.
Nu går det undan. Dragracing för gitarrer.
Gitarren och trummisen grymma .... men var det någon mer ... kanske en sångare.
Kör låten i ett filter så kommer en bra
bas-slinga att komma ut och en rätt trevlig gitarr. För övrigt
så låter det som om sångaren
inte riktigt når upp til micken. Men han är rätt berusad
antar jag. Men den har heltklart sin charm. Svårt att häng upp
den på någon speciell artist.
Bra låt ... en sjysst titel helt i min smak .... Men jag vill nog ha ett filter här med. Ja deta var allt ... en helt ovetenskaplig resention av en som inte kan ett dyft om musik .... utan bara lyssnar.