Skriven av Mattias Gustafsson Juni 2007.
Med 9-5 gestaltar Socialgrupp 3 en monoton situation för den arbetande eller arbetslöse individen. Monotonin avspeglas musikaliskt i form av ett envist komp som driver på i sitt anletes svett.
Med en färgglad melodi får man nog påstå att detta är en form av lightpunk. Svartsyn och mörker syns inte här, utan snarare en positiv tro på en tillvaro bland värme och kärlek, om än men rosornas taggar envist stickande.
Järntvätts Ålderskramp får klassas som musik i gränstrakten till Heavy Metal, dock med något oengagerad sång. Oengagemanget får förmodas bero på sången avhandlar temat att åldras utan resultat – ett faktum som ju är obestridligt och därför oangripbart. Alla är vi dömda att åldras, och det är upp till oss själva att göra något av våra liv.
Järntvätt fortsätter i sin låt Hjärndöd att avhandla den existentiella fråga om varför människor, i synnerhet svenskar, lever pastischartade, schabloniserade, förutsägbara liv. Denna frustration som många gånger tas upp, även i modern tid exempelvis av Broder Daniel (t.ex. Shoreline) är enligt mig många gånger orättvis och på sätt och vis ett arrogant förhållningssätt av konstnären. Att ha begåvats med det kreativa och fantasifulla sinne som dessa artister besitter bör inte leda till frustration över brist på samma förmågor hos gemene man.
Högklassigt musikaliskt engagemang hela vägen ut, såväl vokalt, textmässigt och musikaliskt. Här är det inte långt till musikalisk storhet. Musiken är både aggressiv och bär även på en underton av sorg. Tanken far vidare – är denna låt baserad på en sann historia och vilka levnadsöden har detta lett vidare till?
Anti-Hund Mina har det där lilla extra som krävs för att skapa det unika soundet för att bli en riktigt stor grupp. Jag finner det sannolikt att musikerna från Anti-Hund Mina idag är kreativa människor som fortfarande är musiker eller verksamma inom annat kreativt yrke. Mammas Gosse är likt ’Hon är med barn’ en excess i sorglig svartsyn som för tankarna till miljöer från Klas Katt i Hell City.
Total Muzak levererar en arg liten låt som angriper bristen på kommunikation. Även musikaliskt är det bra.
Ett genialt miminalistiskt mångbottnat stycke. Vad är det Spy vill fly ifrån? Från en fest? Från livet? Från jobbet? Vad avses med ’hem’? En kompromisslös käftsmäll som inte lämnar någon oberörd.
Ett band som begåvats med duktig trummis. Lite svårt att finna någon tydlig tes eller budskap i låttexten.
Pöbel Möbel är en briljant föregångare till dagens trash metal band. En eloge till den skräniga och grymtande sångrösten som pionjärsmässigt banar väg för den efterföljande trashmusiken som kom några decennier senare. Det här är mycket musikaliskt begåvat, med ett gestaltat mörker vars like jag sällan skådat.
Svårt att urskilja en enda fras i sångtexten förutom de inledande 1 2 3 4. I övrigt en svängig och riffig liten låt med tydliga Sex Pistols-referenser.
En svängig och riffig liten låt med nonsensbudskap.
Välbalanserad och dynamisk musik, något svårtolkat budskap i texten.
Stor dynamik i gitarrsoundet. Den rytmiska entoniga sången och drivet i musiken skapar starka associationer till tidiga alster av Teddybears STHLM.
Vackert producerad och dynamisk musik, förmodligen skapad samtida med Ulf Lundells storhetstid med tanke på sångarens röstläge och fraseringar. Texten och den retande melodin och inte minst de fulländade arga metalliska ljuden i slutet av låten uttrycker en ilska över kontroll över människan, vilket är ett ständigt återkommande tema i rebellisk ungdomskultur som förhärligar människans egna drömmar och initiativ men avskyr schablonmässigt beteende och stereotypa ideal. Förverkligandet av individens egna drömmar och avståndstagandet från det normala samhällets förväntningar (jfr den irriterade ”It’s more fun to compute” av Kraftwerk) är visserligen en god sak för densamme (en fråga som idag i synnerhet avhandlas av dagens store apostel Paulo Coelho), men är en värre sak och leder i förlängningen möjligtvis till det moderna västerländska samhällets undergång, eftersom dess progress först effektueras då tillräckligt många personer rör sig åt samma håll. $$
Innovativ ljudbild i låtens inledning bestående av nöffande grymtningar och klippande saxar. Den förvirrade poetiska sångtexten är en modern slags Spoken Word på Linköpingsmål - förmodligen med inspiration inhämtad ifrån beatnikförfattaren William Burroughs.
En slags punk-flamenco. Rytmen, kastanjetterna och gitarrerna får tanken att fly iväg till spanska solkuster, samtidigt som sångtexten handlar om en tysk instängd grå stad. Detta skapar en väldigt trevlig kontrast med konflikten mellan det varma färgglada och det trista grå, dvs det tema som ung rebellisk musik allt som oftast avhandlar.
Ganska bra musikaliskt även om framförandet blir något mekaniskt utan känsla, dessutom går det enligt min mening inte uttolka någon som helst tydligt budskap i låttexten, men det kanske finns ett syfte med detta.
Hundtjuten i början av låten är klart inspirerade av Iggy Pop från Raw Power – skivan . Det ilskna gitarrljudet bör få en eloge för att vara inspirationskälla till dagens trash metal sound.
Ett band som innehar en duktig trummis vilket leder till ett sound som faktiskt påminner mig om dagens Bloc Party (Silent Alarm) vars ljudbild med dess energiska trummor ger en stroboskopisk effekt.
Detta punkband ger sig på sådana avancerade grepp som stämsång. Tyvärr är dock sången lite otydlig så det är svårt att urskilja texten. Musikaliskt är det något otajt, om bandet hade tagit sig tid att repa mer innan denna inspelning gjordes hade nog resultatet varit betydligt mer lyckat.
Innovativ och skojig öppning av låten. Därpå följer ett genialt monotont riff med ruskigt drivande virvelspel av trummisen. Även i denna sång försöker sig Kurt i Kuvös på att laborera med stämsång, vilket nog kunde ha varit bra om det vore mer intränat.
Soundet förvarnar om kommande tider med Krautrock och industrisynt a´la Einstürzende Neubauten. Sångaren skriker ångestladdade primalskrik vilket ger en väldigt suggestiv och spännande effekt i detta musikaliska inferno. Mycket intressant och innovativt.
I denna sång ser man en klar inspiration av tidiga Black Sabbath. Det råder ingen tvekan om att Meat Eaters har en ganska svart syn på tillvaron. Idag är förmodligen gruppmedlemmarna miljölobbyister.
RTS presenterar en arg kort låt med titeln Straff med mångdimensionellt tema.
RTS skriker ut sin frustration över den obarmhärtiga förändringen, en tydlig parafras på Coppola’s ”Apocalypse Now” och ”Allt Går Sönder” av Chinua Achebe.
Här gör sångaren sitt bästa för att skapa dissonans genom att sjunga fel toner och med frasering som ligger i otakt med musiken. Detta skapar just den ljudbild som förhärligas inom punkmusiken så det är absolut inget fel i detta. Det är dock omöjligt att uttyda någon som helst innehåll i låttexten.
Zpamhead tycker uppenbarligen att det är roligt att skapa
ljud som låter rent för jävliga när de spelar. Mellan
raderna inser man att detta är mycket duktiga musiker, men de skapar
oljud enbart för sitt höga nöjes skull, precis som dagens
”Wolf Eyes”.
